valfrihetens tyranni

Dagens samhälle har gjort oss till kung i våra egna liv. Vi har valen, och det är upp till oss att ta dem. Väljer vi fel är det vårt eget fel, men vi kan aldrig välja att inte välja. Det här är valfrihetens tyranni, vi får skulden för misslyckanden som vi aldrig haft några alternativ till. Jag gillar frihet. Men för mig är det inte friheten i att få välja läkare eller skola eller apotek eller pensionsform. Frihet är det mest missbrukade ordet i politiken. Vad är frihet? Frihet från inblandning av andra? Frihet att få sköta sig själv? Givetvis, har man några smaker som kryper utanför mittfåran så inser man snart att den största friheten är att få bli lämnad ifred. Men hur mycket jag än gillar den här typen av frihet så finns det någonting som är större. Viktigare.

Frihet ifrån skräck och oro.

Jag sitter med ena benet i Sverige och det andra i USA och slås av tanken på hur givet det ändå var att jag och min älskade skulle bosätta oss här och inte i hans hemland. Vi ville bli fria från oron över vår egen trygghet och säkerhet. Jag tror att det här kanske är någonting man inte tänker på om man inte drabbats av det själv. Oron över vad som skulle hända om någon blev sjuk. Oron vad som skulle hända om någon förlorade jobbet. Oro över om man skulle ha råd till skolor och utbildning, eller att ha kvar bilen man behövde för att leva. Vi valde trygghetens frihet, friheten att vara en del av ett samhälle. Att betala våra skatter och veta att vi fick någonting för dem. Inte ett perfekt system, inte en hög ersättning, men det fanns där. Gatan var inte det enda alternativet.

Jag undrar hur många som sjunger den liberala frihetens lov som verkligen har varit fattiga? Som inte alltid haft en familj som kunnat backa upp dom? Hur många har levt två personer på en a-kassa som snart är på väg att ta slut? Hur många har varit långtidssjukskrivna? Hur många har sökt jobb efter jobb bara för att inte ens få ett svar? Som inte har kontakterna? Dessa människor är de som behöver frihet. Som behöver känna att det finns en trygghet även när allting annat rasar. Det är inte den frihet som politikerna oftast pratar om.

För mig så finns det en skala. De viktigaste friheterna är givetvis friheten från att bli förföljd, att få leva i fred, att få säga vad man vill, att få älska vem man önskar och se ut som man gör. Men därefter så kommer friheten att få vara trygg. Att få vara en del av samhället även när man inte är på topp. Jag vill ha frihet under ansvar, och ansvaret måste komma från båda håll. Både från individen och samhället. Och eftersom samhället är den starkare parten så måst eden ta det största ansvaret. Det är bara naturligt.

Det är mycket man börjar fundera på när man surfar runt i blogglandet.