bussmorgon

det är ljuset som förför
inte motivet
inte bilden
utan ljuset

den förtrollande gryningslystern
krypande över verklighetens flathet
och förvandlande
transformerande
djup
glöd
en blinkning eller två och sedan borta
eftertankens kranka morgonljusa blekhet
avslöjande
avklädande
som för att gottgöra
det förförande skimret över tillvaron
som för att visa
att så här är verkligheten
i det skarpa monokroma dagsljuset

kanske skulle naturen diktera villkoren
och alla syreglansiga, guldskimmermålade modeller
fotograferas en och en
nakna
i det kalla provrumsljuset
och hängas ut
på stadens alla busshållplatser
som för att visa
vackrare än så här blir inte verkligheten


men istället vill vi alla vara gryningsflickor