bokutdrag (1)

Idag har jag lovat mig själv att sätta mig ner och edita min bok tills svetten sprutar ur porerna. Jag är nästan halvvägs, och nu får det van vara nog. Jag hade planerat att ordna det i februari, men livet kom emellan och nu är det redan mars. Det var helt enkelt mer jobb med det än jag räknat med. Jag var tvungen att skriva om hela början två gånger och ändra ordningen på kapitlen där. Visst, det blev bättre, men jag kommer nog att gå tillbaka och fila på början en gång till innan jag skickar iväg den. Är inte helt säker på om det är någonting som skulle göra folk nyfikna, men vad vet jag? Jag bläddrar alltid och läser mitt i boken innan jag köper den. Titeln är också någonting som jag funderar över. Från början var arbetsnamnet Hål, vilket jag tyckte var för kort. Sen funderade jag ett tag på Hål i himlen, men temat förbyttes så sakteliga när jag skrev. Det senaste är Den femte vågen, men jag vet inte om det får alla att tänka på Eva Dalgren... Hmmm, jag får nog fundera på det. Hur som helst, här kommer början på boken som den ser ut för tillfället:

---

Det var en lördag som alla andra lördagar. Första dagen på helgen var också sista dagen på veckan om man tänkte som förr i tiden. Då hade folk gått i skolan även på lördagarna och sen till kyrkan på söndagarna för att börja veckan med Gud och Jesus. Meja gick inte i skolan utom när hon måste, och kyrkan hade hon inte satt sin fot i sen mamma dog. Solen stirrade ner på den tomma byggarbetsplatsen där maskiner lämnats övergivna, tysta stålkäftar inväntandes måndag morgon. Rangliga byggnadsställningar slingrade sig upp längs betongskeletten som skuggade de små knubbiga trailervagnarna som fortfarande luktade unket av byggjobbare och pinupkalendrar. Det var här som Manhattan skulle byggas, bo högt i Linköping och inbilla dig att du är i storstan; framtidens bostäder byggda på gårdagens fossilerade drömmar och nedlagd regementesmark. Det var hit som Meja kom när hon ville ha en stund för sig själv och ta en cigarett utan tjat och förmaningar. Det var så lätt att ta sig in, staketet glipade och gapade, och hade man tur kunde man hitta kvarglömda cigaretter och tidningar.

Lasse hade ringt. Han skulle jobba sent igen. Det fanns lasagne i frysen till middag. Lasse. Mes-Lasse. Inte-pappa-Lasse. Morbror Lasse. Hon viskade namnen tyst inom sig när hon lossade ståltråden som höll staketet stängt. Lasse ville så väl, men hon var inte tio längre. Hon var femton och fri och behövde inte middag när hon kunde snatta en macka på ICA. ICA. ICArus, brinnande, vingarna smältande. Hon stannade till på grusplanen och tittade upp mot solen. Den brände hett för att vara i maj. Hett nog för att smälta vax. Hon slöt ögonen och njöt. Gul sol. Klarblå himmel. De mörka molnen vid horisonten var inte här ännu. Hon föreställde sig en liten, liten ICA-Stig uppe i skyn, fåfängt flaxande med sina vingar. Högre, bättre, billigare. Den vita rocken fick honom nästan att se ut som en ängel. Men änglar faller, och vingarna lossnade, och ICArus störtade, brinnande ner, ner, skrikande någonting om extrapris, vilket blev hans sista ord. Hon kunde känna splatten när han landade, den lätta darrningen i marken och doften av smält vax. Sakta öppnade hon ögonen, men det var bara grus och byggmateriel som bredde ut sig runt de grå betongväggarna. Inget lik som störtat från himlen. "Fan." Meja svor besviket med den lilla rysning av välbehag hon alltid fick av att göra någonting förbjudet. Någonting mamma inte hade gillat. Ta djävulens namn i sin mun. "Satans helvete djävla ski…"

Hennes röst sprack, blev tom, tungan lam och kraftlös. Hon var inte ensam här.