-språk del 1:a; Utbildning Gällande Miljöledningssystem-

Ledningssystem
Korrigerande
Förebyggande
4:3:2 Revisionsschema
Dokumentstyrning
Lik artat
Resultatet av en sådan aktivitet
Avvikelserapport
Rekommenderad åtgärd
Tillrättalagd
Av ekonomisk karaktär

Språkförbistring
vart finns alla mjukrunda stavelser?
så hårdfläkta
ett urval av fraser under fem minuter
formar orden världen?
formar orden värden?
hårda vassa R och K och Sch
väser
skorrar
karvar
Formas en person i system som detta?
Äter uttrycken upp själen?
det finns ett avstånd i orden
en pistongens stötighet
man kan inte viska dem i örat på sin kära
att tala på detta viset kräver ansträngning
och att lyssna till det kräver mod
så torrt
så sömnigt
när man lyssnar lider man
tvinar
dör

’Våran tidsaxel när det gäller den processen har förskjutits’

vi har inte hunnit med
ett språk som talar runt
inte rakt på
ett galler av ord för att fastslå
att här är det kontroll över processen som gäller
ingenting flyter fritt
allt styckas upp
värderas
mäts

Kanske är det detta som makt gäller
språket
ett staket för att skydda folket ifrån sig själva
man kan ju inte bara prata rakt ut
det skulle ju uppmuntra medverkan
aktivt lyssnande
och inte passivt vyssjande
och sen förundras demokratisjälar
över att ett öppet sammanträde
blir en ödslig ö vaktad av skarpa taggtrådsdimridåer
eftersom ingen förstår
och därför inte kommer
därför att det inte känns viktigt

Och i utkanten av denna torrsubstansvärld kan jag bara hoppas
på den reformation som gör
att makten åter predikar
på folkets eget språk
Och överger denna fasans byråkratlatin.

Kan kyrkan kan staten

Kanske

---

Den här dikten skrev jag för en tio år sedan när jag jobbade på på miljökontoret. Det minne som jag främst tog med mig därifrån var språket som användes, och hur det i varje steg syftade till att fjärma sig från användarna. Språket var sin egen verklighet, sin egen maktstruktur med överstepräster som tolkade och tydde vad som skrivits på högre ort. Makt var det viktiga, och den markerades med språket. Jag kan inte låta bli att fundera på om det är lite av samma reflex inom litteraturen, där språket måste befinna sig på en viss nivå för att boken skall tas på allvar.