och mönstret blir synligt...

Anneli Jordahl fortsätter diskussionen om klass på aftonbladet med en reflektion jag inte tänkt på förut: Att kanske klass behandlas lite styvmoderligt på den tidningen.

Jag måste erkänna att jag sällan läser recensioner för att korsreferera dom. Jag snubblar över en och annan när jag läser kultursidor här och där, men det är inte så att jag har möjlighet att jämföra. utom i ett fall: Fjärilen från Tibet av CJ Håkansson. Eftersom jag känner författaren så var jag naturligtvis nyfiken på att se vad folk hade att säga om hans bok. Överlag så var de flesta recensioner positiva, många mycket positiva även om några var lite äcklade av våldet. Vilket var helt naturligt. Men, på det stora hela så gick de flesta på HDs linje och såg samhällskritiken däri. Jag citerar:

"Känslan är omisskännlig. Någonting har hänt. Något har förändrats även om de synliga skillnaderna inte är stora eller påfallande, bara tydliga. Samhället håller på att förvandlas till en social sophög där andrarangens invånare tvingas leva sina utarmade liv. De är marginaliserade och utstötta. De lever sedan sida vid sida med de välordnade och lydiga. Men de är parias."

Vissa gillade skräcken mer, andra verkade beklaga att skräcken överskuggade den mörka samhällsvisionen, men det var mest grader på en skala.

Och sen kom Aftonbladet. Det intressanta här är inte att hon inte gillar boken, det vore väl en lustig bok som dyrkades av alla. Nej, det är att hon ser en trygghet i den, för att citera: "...allihop varianter av den konservativa grundsagan Naturens hämnd. Gamla helvetesmönster ger trygghet". Till skillnad från de flesta andra recensenter så missas här helt och hållet samhällskritiken. Istället så erkänns på slutet att den är "förvisso välskriven". Lite som en omvänd Håpas du trifs bra i fengelset, innehållet faller inte i smaken men språket gör det.

Jag kommer nu nog att hålla ett extra öga på aftonbladets recensioner i fortsättningen...