bokutdrag (2)

"Meja, du fattar väl att du inte bara kan släpa hit folk hur som helst! Om han inte ville till sjukhus kunde du ha ringt mej eller nåt, du är bara femton, du kan inte bara släpa hem främmande män för att du känner för det. Tänk om han försökt våldta dig? Eller råna oss?" Lasse lät faktiskt rädd, som om hon plötsligt hade talat om att hon brukade bilsurfa eller klättra på tågvagnar för att få en kick.

"Mitt beslut, mitt ansvar” snäste hon tillbaka. ”Är det inte det du har predikat för mej hela tiden? Att bli mer ansvarsfull?" Meja kunde känna hur hon tappade sin tillkämpade behärskning, bit för bit. Det var som en plastkasse som det bara packades ner mer och mer ilska i. Till slut började handtaget ge sig, bli längre, segare, skära in i handflatan. Snart skulle det brista och all ilska och besvikelse skulle rulla ut på marken.

"Min lägenhet. Så länge du bor här och så länge jag är din förmyndare så gör du som jag säger" skällde Lasse. Oron fick honom att höja rösten mer än han menat.

"Jag bryr mig inte jävla idiot, fattar du inte det?" skrek Meja och stampade med foten. Måttet var rågat och kassen tappad och ilskan bet henne i anklarna som arga mopsar. "Jag bryr mig inte om vad du säger, du är inte min farsa så håll käft!" Om blickar kunde döda så vore Lasse ett förtorkat lik vid det här laget.