Det finns hur många sätt som helst att skriva den stora romanen på. Man kan gömma sig på badrummet, krypa ihop i hörnet på ett tåg eller noggrant planera varenda liten detalj innan man skriver ner sitt första ord. Jag brukar fly bort från nätets frestelser med papper och pennor, gärna i flera färger så man känner sig som om man var tillbaka på lekis igen. Jag vet inte vad det är med färgpennor och kritor, men dom får mig att känna mig fri och lycklig, och utan några krav. Och eftersom det är på papper så har man ju ingen stavningskoll, och man vet med sig att man ändå säkert kommer att skriva om skiten igen när man knattrar in den i datorn.
Hur gör just din favoritförfattare? Kanske den här artikeln har svaret...
Inlägg
Trollkarlens Lärling – eller Djävulsjägarna av Hanns Heinz Ewers
-
Redan i bokens inledning låter Hanns Heinz Ewers oss ana huvudpersonen
Frank Brauns sanna natur. En blixtrande intelligent, attraktiv och
karisma...
2 år sedan
Än så länge har jag lärt mig nya sätt att skriva romaner för varje roman. Den senaste fick en präktig skjuts av att vi reste till Australien. Några vänner flyttade dit - för mannens företags räkning - och vi började spara så smått redan när de begav sig dit för att ha råd. Jag hade gjort lite olika planeringsförsök för mitt nuvarande romanprojekt "Borde vara död" men det gick lite knackigt. När jag väl kom ner dit och kopplade bort alla vanliga mönster, inklusive skrivarmönster, så fyllde jag en halv anteckningsbok med handfasta uppslag. När jag kom hem hade jag ett helt skelett - även om det är lite polioskadat :)
SvaraRaderaJag tycker om att starta från en novell eller få till ett första kapitel som sätter tonen för resten av romanen.